hur får man någon att förstå vad man menar utan alla sura miner?
att spendera sina dagar ensam hemma med att städa tvätta diska och hundar är inte kul för fem öre, längtan efter att få göra något helt annat eller bara att ha sällskap bara växer mer och mer för varje minut
längtan som går i kras och går över till bevikelse när orden "jag drar ut och tar ett par öl" kommer
besvikelsen är inte intaget av alkoholen när den är i måttliga mängder eller hemkomsten är en okej tid.
utan besvikelsen kommer när man är så full att man inte kan prata eller stå på benen eller kommer hem kl 6-12 dagen efter eller kanske samtalet mitt i natten " kan du komma och hämta mig" eller när man ringer vid 4-5 på morgonen och frågar är det inte dags att komma hem och möts av va fan jag får aldrig vara ute med mina vänner?
men de är helt okej att låta mig
behöva kämpa för att komma ut med hundarna, springa upp och ner i trappen för att tvätta för att sedan kräkas pga tryck och tyngd i kroppen, sitta i soffan som ett jon för att man inte kommer upp pga ryggen låst sig eller ha skit tråkigt med samma tråkiga tv/tvspel och vissa dagar inte kunna röra sig för att ena benet viker sig så fort man försöker stå upp så man ramlar ihop ?
varför ska den ena få va ute och festa och ha kul med sina vänner när den andra inte kan göra mycke dels för att kroppen är slut men även för att vännerna har annat för sig eller för att man inte har en krona på fickan för att unna sig något=/
kan förstå att de kanske inte är så lätt att förstå vad som sker eller hur jag mår men om man inte vet borde man då inte förstora sitt lilla öra och kanske välja att "ha en tråkig hemma kväll" framför sina vänner?
de är väl endå jag som är i förhållandet och den som bär på barnet inte vännerna!?!
men men kvällen har inte kommit än så vi får se vart den bär
Kommentarer
Trackback
